Tänk att det redan gått 1,5år! Jag fick en chock när jag såg bilden. Wow vilken stor kille! Hans personlighet blir allt mer klar, en busig kille som älskar att klättra och leka med bilar, samtidigt är han ödmjuk, älskar att sitta uppkrupen och läsa böcker, och få en att skratta.
Tittut-lekar gör han också, fast i större skalor. Springer och gömmer sig bakom hus när vi är ute, Sen står han där och trycker och flinar tills man hittar honom. En lek som jag gärna ser att han slutar med snart haha.

    
Jag var ute med Leon och Daphne innan läggdags, vi stannade vid en skola i närheten där Leon fick utlopp för det han älskar mest. Att klättra! Upp och ned för trappor, upp på bänkar. Ja allt som är över marknivå ska han upp på den lilla apan. Det är galet hur mycket han växt nu den senaste månaden. Han tar kontakt mer och vill förklara saker han ser och visa oss, så härligt att se den lilla personligheten växa fram.

Barnen börjar förskolan i Augusti och efter nästa vecka så är vi alla lediga tillsammans, en tripp till Kolmården är ett måste - tredje året i rad nu så det får man väl nästan kalla för tradition snart.
På torsdag åker vi till Bollnäs och spenderar några dagar där för att fira midsommar så de här veckorna ser jag verkligen fram emot.

    
Leon har haft feber i några dagar nu då han har tänder på G. Tidigare har han ju fått ryckningar när han haft hög feber och bara det har ju varit läskigt och obehagligt. Men gårdagen tog priset då han fick en riktig feberkramp, något jag bara läst om tidigare. Han fick jättehög puls, började rycka med ögon och ögonbryn, spänna hela käken och sen var det som att han bara försvann. Jag skrek på Mats som var ute med Daphne och Mercedes i skogen och han kom springande så försökte vi få kontakt med Leon men inget hände, han blev helt blå, fortfarande helt okontaktbar, såg inte ut att andas och dregglade jättemycket.
Allt detta var tydligen "bara" en feberkramp, under den tiden hade jag självklart redan ringt till 112 i panik och ambulans kom lagom till att L var "normal" igen. Men fy vad läskigt det var, jag trodde att han höll på att dö!
Han var hur go som helst på väg till sjukhuset och förklarade flera gånger för sköterskan att vi hade ett lamm hemma hahah, mitt charmtroll. Vi kom hem efter 2 igår natt och fick med oss kramplösande att ge om han skulle krampa länge, nästa gång vet jag iallfall vad det är och då behöver han inte åka in men första gången ska de tydligen alltid åka in.

Varför äter man majs om de ändå bara åker ut igen?

//Har precis bytt bajsblöja på Leon.