- Personlig Vs Privat

Det här med att vara personlig, men inte privat i bloggen är för mig väldigt viktigt. Jag förundras (och avundas) över hur mycket vissa faktiskt delar med sig av sitt liv men sen på grund av det får ta emot så mycket skit. Är det verkligen värt det?

Vi lever i 2012 och även om man skulle önskat det så är fakta som så att man kan vänta sig en del attacker och påhopp när man blir för privat, då det inte går att komma undan att folk tycker väldigt mycket. Är man inte beredd på att ta konsekvenserna så kanske man bör tänka över det en gång till innan man publicerar. För ens egen skull.
 
Det handlar inte om att försköna någonting, inte alls. Utan bara att skydda sig själv. Det hoppas jag kunna lära mina barn när de blir äldre då det känns som något som många yngre får lära sig den hårda vägen då de ska ut på nätet bland anonyma alias och intentioner som inte alltid är goda.

Nu har jag som tur är så otroligt goa läsare och det är jag så glad för, kanske har jag sluppit elaka kommentarer just för att jag inte är för privat? Det finns inte så mycket att tycka om ditten eller datten, jag är däremot väldigt personlig och delar mer än gärna med mig av både tankar, funderingar och mitt liv i allmänhet. Sen är det ju en hårfin gräns det där. Personlig och privat...

Hur ser ni på det, var drar man gränsen mellan att vara personlig och privat?
Nu väntar sängen, Kram på er!
1 Mamman till L & L:

skriven

Åh sånt är svårt tycker jag. Särskilt eftersom alla arbetsgivare tycks googla en innan man får komma till intervju. jag kan skriva ganska öppet om mig själv, men håller hellre alla släktingar och vänner anonyma. Barnen är lite i ett gränsland, för så länge de är så små att man mest skriver om utveckling osv känns det inte så privat men när barnet börjar få mer personlighets ås att säga då blir det en annan sak och då tonar jag nog ner det lite tror jag.

2 tindra:

skriven

Det är en hårfin gräns som du själv skriver,det är svårt. Men jag tycker att jag är ändå ganska privat av mig på bloggen. Mina barn kan jag skriva om, våra lekar,vad vi gjort ,hur dem utvecklas men jag försöker hålla det där. Min äldsta son Matteus försöker jag att skriva mindre om ju äldre han blir,så småningom så kommer det bli väldigt få inlägg med mina barn i. Jag figurerar inte ofta i bloggen heller. Vissa kan tycka det är tråkigt att man inte har massa bilder på sig själv varje dag & att man inte skriver om allt,vissa vill veta fööööör mkt också. Lite obehagligt där tycker jag.



Vad tycker du Matilda?????? Ska man skriva så mkt om sig själv att folk ska vilja veta mer & mer hela tiden? Eller kan inte bloggläsare själva fatta att det finns en gräns!

3 Lina:

skriven

Har du läst min blogg idag? ;) Do it ;) Å maila mig!!! Joo, hur gör man om man vill gå på Tom Tits på lörd? Har du nån mailadress?? ;) Hoppas allt e bra m er???? kram kram Lina

4 sally:

skriven

Det är inte bar att vara privat vem vill dela allt med en massa främlingar som inte känner dig ? Låter sjukt i mina öron men men det är jag det =)

5 Matilda -:

skriven

Ja men precis, det som händer då man är så privat är ju att man drar till sig mycket nyfikna människor, som finns där för dig sålänge du har drama kring dig och är tillräckligt intressant. + är ju då alltså att man får många läsare, men nackdelarna överväger det helt klart. Sen måste man ju tänka på de människor man faktiskt hänger ut, det är svårt att vara privat utan att då också ge ut privat info om andra i ens närhet/familj.



Framförallt unga som precis kommit ut i bloggvärlden fläker ut sina liv totalt, och är inte beredda på att få den responsen de får, de uppmuntras till att bli ännu mer privata och blir så sårbara. Tycker att det är trist att se.

6 Glamourwannabe - med huset fullt av grabbar.:

skriven

Nu är en vinnare dragen i min tävling i samarbete med Semper. Kika in och se vem det blev!

7 Frida:

skriven

Vilken sund inställning!

8 Yohanna:

skriven

Svårt å säga, jag går på känsla. Är inte särskilt privat, men personlig ibland kanske? Men jag har så liten blogg så det är en annan sak på nåt vis, känner ingen "skyldighet" liksom. Men man får verkligen räkna med att folk gömmer sig bakom datorerna å haglar ut kommentarer dessvärre.

Kommentera här: